Rapport från vår korrespondent (anonym reporter) Nyligen ledde professor Andreas Nerlich, en patolog från Ludwig-Maximilians-Universität München, ett internationellt forskarlag för att slutföra en detaljerad studie av en 280-årig-gammal "lufttorkad präst"-mumie i byn St. Thomas am Brasen, Österrikes källare i en kyrka i St. Thomas. Studien har för första gången avslöjat en oregistrerad kistkonserveringsteknik, som bryter den traditionella förståelsen av europeiska begravningsbalsameringstekniker på 1700-talet och ger värdefulla fysiska ledtrådar för studiet av forntida europeisk begravningshistoria.
Det rapporteras att denna mumie, lokalt känd som "den luft-torkade prästen", placerades i en kista i kyrkans källare. Dess identitet bekräftades av radiokarbondatering och historiska arkiv som Franz Xaver Sidler von Rosenegg. Född i adel 1709, skickades denna präst för att tjänstgöra som kyrkoherde i St. Thomas am Brasenstein vid en ålder av 31 år och gick plötsligt bort 1746 vid en ung ålder av 37. Hans kropp placerades i källaren i den lokala kyrkan och bevarades oväntat till denna dag, och blev källan till en lång{.8} legend i "{.8}} området"
Den här studien har störtat den långa-cirkulerande "förgiftningslegenden". År 2000 upptäckte forskare från universitetet i Wien ett cirkulärt föremål cirka 1 centimeter i nedre vänstra buken på mumien genom röntgenundersökning. På den tiden spekulerades det om att det var en "giftkapsel", vilket utlöste spekulationer om att prästen var förgiftad. Den senaste forskningen 2025 visar dock att föremålet faktiskt är en glaspärla från munkens kläder, som med största sannolikhet av misstag ramlade ner i bukhålan under balsameringen, inte en giftbehållare.
Genom olika metoder som CT-skanning och partiell obduktion upptäckte forskargruppen kärnhemligheten bakom mumins utmärkta bevarande-en unik rektalfyllningsbalsameringsmetod. Till skillnad från den traditionella balsameringsmetoden för att öppna bröst- och bukhålorna för att avlägsna inre organ, är bröst- och bukväggarna på denna mumie helt intakta. Forskare extraherade en stor mängd gran- och granflis, grenfragment samt linne, hampa, broderat siden och andra tyger från dess bukhåla och upptäckte även spår av zinkklorid, spår av arsenik och koppar. "Allt fyllnadsmaterial fördes in genom ändtarmen, vilket inte bara absorberar kroppsvätskor och förhindrar bålkollaps, utan också upprätthåller integriteten hos kroppens utseende", konstaterade professor Nerlich i forskningsrapporten och tillade att denna balsameringsmetod är den första i sitt slag som någonsin upptäckts i mänsklighetens historia.
Forskare spekulerar i att den ursprungliga avsikten med denna speciella balsameringsbehandling var att tillåta Sidlers kropp att transporteras långa sträckor tillbaka till hans anslutna Waldhausen Abbey för begravning. Under 1700-talets Europa saknades modern kylteknik. Den antibakteriella och uttorkande effekten av zinkklorid och den fuktabsorberande funktionen hos träflis och tyger kan effektivt fördröja kroppens förfall och tillgodose behoven för långa-transporter. Men på grund av trafikblockeringar orsakade av det österrikiska tronföljdskriget eller andra okända orsaker genomfördes inte transportplanen, och kroppen har legat kvar i kistan i kyrkans källare i 280 år.
Förutom den unika balsameringstekniken identifierade studien också Sidlers sanna dödsorsak. Datortomografi visade typiska tuberkulosskador i hans lungor, med den högra lungan som fäster vid bröstväggen och diafragman, och flera förkalkningspunkter och tuberkulösa hålrum inuti. I kombination med rökande spår av kolavlagringar som hittades i histologisk analys, bekräftade forskarna att Sidler dog av kronisk tuberkulos. Lång-rökning och nedgången i kostkvaliteten på grund av kriget under hans sista år påskyndade hans död.
Reportern fick reda på att denna upptäckt inte bara fyller tomrummet i forskningen om forntida europeisk balsameringsteknik, utan också speglar Österrikes unika begravningskultur. Enligt relevanta österrikiska begravningsbestämmelser, oavsett om det är kremering eller kistbegravning, måste kroppen placeras på en offentlig kyrkogård. Bland dem ska även en kista användas för kremering tillsammans med kroppen, och utgångspriset på en tallkista är cirka 900 euro. I Österrike är kistan inte bara en behållare för kroppen, utan bär också de lokala historiska traditionerna och humanistiska koncept. Kistan och mumin i byn St. Thomas am Brasenstein är levande vittnen om denna kultur.
För närvarande har forskargruppen publicerat relevanta forskningsresultat i tidskriften Frontiers in Medicine. Forskare sa att denna rektalfyllande balsameringsmetod kan ha varit relativt vanlig i 1700-talets Europa, men den har inte upptäckts eftersom de flesta kroppar förföll. I framtiden kommer de att ytterligare studera spridningen av denna balsameringsteknik för att ge mer stöd för att återställa utvecklingskontexten för modernt europeiskt begravningshantverk. Den "lufttorkade prästen"-mumien kommer fortfarande att bevaras i källaren i kyrkan i St. Thomas am Brasenstein, och blir en viktig kulturell symbol som förbinder det förflutna och nuet i området.
